Andra resan
|
2007-02-18 Söndag
Hade terapidag med barnen och Ella. Mark kan vara lite stökig emellanåt. Han förstör för både sig själv och andra, fast han vet inte om det. Vi gick till parken för att leka lite. Sen till affären för at handla bröd och vatten på flaska. Dock ej godis
Han var skitsur när vi kom hem för han kom på att vi inte handlat godis. (Det tog en stund!)
Mera basket kl. 12. Vladik började storgråta när vi skulle gå. Jag fattade inte varför. Men han trodde jag skulle cykla ensam till matchen på cykeln som Mark hade tagit fram. Han trodde jag inte ville gå med honom. Stackare! Så var det inte!
Vi gick igen, alla tre. Alina, Vladig och jag. Denna gång kom vi i tid och fick betala 2 grivna per person. (5 grivna = 1 dollar)
Matchen slutade igen med hemmaseger för Atomerna. Vi gick hem eftermatchen.
Bara jag och Ella gick till kyrkan. Vladik skulle följt med men han var lite sjuk. Kanske var det jag som smittat honom?? Det var rätt tråkigt i kyrkan faktiskt. Sunkigt ställe. Gammal sliten barack. Sunkig publik. runt 12 stycken som inte var överdrivet vänliga
Tråkiga gamla damer. Inte mycket gemenskap med Ella, vilket jag trodde. Efter kyrkan gick vi till Ellas syster. På vägen dit köpte vi en flaska vin att ha med. Man gör så. Tradition.
Vi drack, åt och hade trevligt. Ella, syrran och jag. Syrran i morgonrock, jag i kostym och Ella i dräkt. Måste sett roligt ut
! Efter någon timme kom syrrans mans syster, Svetlana (tror jag) med ännu mer mat. Hon var rolig. Kunde lite engelska.
På vägen hem blev Ella och jag stoppade av polisen Igen!! Denna gången för vi pratat tyska på öppen gata. Tre poliser, var aven var samma snubbe som sist. (Första resan) En dryg wannabe
Han var dryg även denna gången. En fjärde snubbe var där i civila kläder. Jag fattade aldrig om han arbetade under cover eller om han bara var vän till de andra. (Kanske polis ej i tjänst för tillfället??)
Dom ville se pass och ID handlingar på mig. Men mitt pass låg hemma hos Ella. Jag kunde erbjuda svensk körkort, Visa- och Mastercard. Men det biter inte på Ukrainsk lag
Ella frös. Det var kallt. De ropade på chefen över radion. Det kom en bil efter 15 minuter som parkerade i motsatt hörn av korsningen. Alla rusade dit. Först två poliser, sen Ella, sen sista polisen och sist jag
Intressant upplägg att gå ifrån den man precis haffat!
I bilen fanns en konstapel av högre rang som pratade lite med Ella och sa att det bara var att gå.
|
|
|
